Välkommen till ett nytt nummer av Pedagogisk forskning i Sverige som kan läsas här. I det här numret får du ta del av åtta bidrag som på olika sätt adresserar frågor om förändring och kontinuitet i pedagogiska verksamheter.
Magnus Levinsson, Anita Norlund och Lill Langelotz undersöker i sin artikel Innehåll och pedagogiska diskurser på lärares kompetensutvecklingsmarknad: en studie av insatser som genererar fakturor lärares kompetensutveckling i en decentraliserad utbildningssektor. Utifrån studier av kompetensutvecklingsfakturor från tre olika kommuner diskuteras frågor om kompetensutvecklingens inriktning och prioriteringar med hjälp av Bernsteins begrepp instruktionell, och regulativ diskurs. Resultatet synliggör innehållet i lärares kompetensutveckling och vilka aktörer som verkar på kompetensutvecklingsmarknaden.
I artikeln Barns berättelser om spel i kamratgruppen studerar Helen Melander Bowden tioåriga pojkars samtal om dataspelet Minecraft och hur innehåll och struktur förhandlas och omförhandlas i dessa samtal. Resultatet visar att pojkarnas berättelser växer fram i ett komplext samspel där de intar en rad olika roller.
I sin artikel Undervisning i ett fritidshem för alla? problematiserar Marina Wernholm fritidshemslärares syn på stöd till elever i fritidshem. Resultatet av den Foucaultinspirerade diskursanalysen visar på fyra framträdande diskurser bland fritidshemslärarna – talet om värderationell undervisning, talet om undervisning av elever i behov av särskilt goda relationer, talet om undervisning i en komplex vardag och slutligen talet om undervisning av elever i behov av särskilt stöd.
Maria Rosén undersöker i artikeln Hur diskrimineringslagstiftning blir till en lösning för skolan – en policyanalys av barn- och elevskyddslagens framväxt barn- och elevskyddslagen, och hur denna konstrueras som en lösning för skolan i en kontext av tilltagande juridifiering. Resultatet visar att diskrimineringslagstiftningen, som en lösning för skolan, möjliggjordes genom en aktiv svensk politik där EU användes som ett politiskt redskap.
I artikeln Teknisk, praktisk och frigörande kvalitet i fritidshemmets systematiska kvalitetsarbete utforskar Eva Kane vilka kvaliteter som synliggörs i fritidshemmets systematiska kvalitetsarbete. Det empiriska materialet består av samtal mellan forskare och fritidshemspersonal i ett aktionsforsknings- och utvecklingsprojekt och analysen tar sin utgångspunkt i Habermas teori om tekniska, praktiska och frigörande kunskapsintressen. Resultatet visar att fritidshemspersonalen rör sig mellan olika kunskapsintresse men att det är först när det sker förändring i verksamheten som det går att tala om ett kunskapsintresse med frigörande kvaliteter.
Lena Boström, Helene Elvstrand och Monica Orwehag undersöker i artikeln Didaktik i fritidshem ur svenska rektorers perspektiv: särskiljande före-ställningar möter en pedagogisk praktik hur rektorer uppfattar didaktikbegreppets innebörder i fritidshemmet. Det empiriska materialet består av en webbenkät med öppna och slutna frågor som besvarats av 51 rektorer. Resultatet visar att rektorer generellt sett har en knapphändig förståelse av didaktikbegreppet som inte skiljer sig nämnvärt åt oavsett om rektorerna själva anger att de har större eller mindre förståelse för begreppet. Vissa kopplingar görs till undervisningsbegreppet, men då framför allt kopplat till skolan.
I artikeln Kartläggning av elevers kunskaper och kompetenser på Språkintroduktions-programmet studerar Åsa Wedin användningen av Skolverkets kartläggningsmaterial för nyanlända elever på Språkintroduktionsprogrammet. Innehållsanalyser har gjort av kartläggningsmaterial, individuella studieplaner och betyg från en skola. Studiens resultat visar på en bristfällig kartläggning av elevers kunskaper samt att den kartläggning som görs inte används i tillräcklig utsträckning som underlag för planering av enskilda elevers undervisning. Även dokumentationen genom den individuella studieplanen uppvisade brister och kopplingen mellan den individuella studieplanen och kartläggningen var oklar.
I Tina Kullenbergs, Anders Eklöfs och Lars-Erik Nilssons artikel Gymnasieelevers kontextuella meningsskapande – agens i teori och praktik diskuteras avslutningsvis två kontrasterande agensbegrepp, instrumentell agens och författaragens. Datamaterialet består av yttranden om grupparbete i skrivande från gymnasieelever på 1970-talet och idag. Resultatet visar på en förskjutning där eleverna på 70-talet uppvisade en tydlig författaragens medan dagens elever i högre utsträckning uppvisar en instrumentell agens.
Vi önskar er trevlig läsning och en god fortsättning på det nya året!
/Redaktionen för Pedagogisk forskning i Sverige